Frågan om lagstiftningen kring livsmedelsgodkännanden för silikoner är lite snårig. Vi utreder några begrepp inom lagstiftningen här.
EU-parlamentet har antagit förordning 1935/2004 som reglerar material för direkt och indirekt livsmedelskontakt. Detta är ett ramverk och tanken med det är att ett material som kommer i kontakt med livsmedel ska vara säkrat för att inte vara farligt för slutanvändaren. Det finns idag (april 2013) ett antal färdiga förordningar, t.ex. för plast, cellulosa, keramik etc. Utöver dessa material innehåller förordning 1935/2004 ytterligare underrubriker, bland annat silikon och glas. Dessa kan ses längst ner i översiktsbilden (följ länken ovan).
Men – det finns ännu inga regleringar alls färdiga under rubriken ”Silicones”. Inga maximala migrationsnivåer, inga förbjudna ämnen, ingenting finns framtaget. Säkert kommer det så småningom, men än finns inget på plats. De europeiska silikonföretagens branschorganisation CES har därmed tolkat denna EU-lagstiftning som att man inte kan säga att ett silikonmaterial som sådant är godkänt enligt 1935/2004 – det finns ju inga gränsvärden att anpassa sig till.
EU-parlamentets organ för hälsa, EC Health & Consumer Protection Directorate, har givit ut ett häfte med frågor och svar kring livsmedelkontaktmaterial, och där kan följande hittas:
Fråga: ”5. What is the legal status of the substances not regulated by Community Directives, i.e. additives not included in the Community list, colorants, printing inks, adhesives, aids to polymerisation?”
Svar: ”These substances are regulated by national legislation.”
Sverige och Danmark har för närvarande inga nationella lagar eller regler som styr hur silikoner får användas i livsmedelssammanhang. Det innebär att varje användare är hänvisad till att göra en egen bedömning av huruvida de använda materialen är lämpliga eller inte.
Däremot gäller tillägget i 1935/2006, förordning (EC) 2023/2006 om god tillverkningssed (GMP, Good Manufacturing Practise). Men bedömningen ifall någonting är producerat enligt GMP görs enligt direktivet av användaren: det finns inga specifika riktvärden etc att följa. Detta är alltså mer en fråga om kvalitet och hygien och inte styrande för vad ett material får innehålla.
Sammanfattningsvis: förordning 1935/2006 kan tolkas som att den som använder ett silikon i Sverige eller Danmark måste göra en egen kontroll att silikonet är okej att användas i livsmedelssammanhang. Mer detaljerade direktiv finns för närvarande inte på EU-nivå.
Amerikanska FDA (U.S. Food and Drug Administration) har till skillnad från EU strikta riktlinjer för innehåll och tillåten migration i silikon. Det har blivit relativt standard inom industrin att ifall ett silikonmaterial uppfyller FDAs riktlinjer är det så gott som alltid säkert att använda i livsmedelskontakt. Dock har FDA åtskillga kategorier av godkännanden, och man måste stämma av att det tänkta användningsområdet omfattas av FDAs respektive kategori.
Tribotec har ett stort antal silikoner med FDA-godkännanden, inom limning, tätning, ingjutning, skumdämpning, släppmedel, oljor och emulsioner, med flera.
Hör gärna av dig om du har frågor kring detta område!
