Onsdagen den 27e februari arrangerade sektionen för mekanik vid Danmarks Tekniske Universitet i Köpenhamn, DTU, ett halvdagsseminarium om kretskortlack. En av sektionens institutioner, Celcorr, är specialiserad mot forskning kring korrosion av elektronik.
Till seminariet bjöds talare från olika forskningsbolag och företag som säljer material, utrustningar och metoder för att skydda känslig elektronik. Tribotecs produktchef för silikon Tuomas Ollilainen tillfrågades av Celcorrs professor Rajan Ambat att komma och berätta om silikonbaserade kretskortslacker.
Seminariet lockade ca 65 deltagare från Sverige och Danmark. Representanter från bolag som Danfoss, Vestas, Bombardier och Grundfos fanns i publiken.
Intresset för att skydda elektronik ökar stadigt, och de stora bolagen är med i trenden. Tidigare har konstruktörer i både Sverige och Danmark fokuserat väldigt mycket på IP-klassningar, dvs. tanken har varit att göra en tätning runt elektroniken så att man inte ska behöva lackera eller gjuta in elektroniken i något skyddsmaterial. Men som Jens Peter Krog från Grundfos bevisade i sin presentation: alla polymerer släpper igenom fukt, det är bara en tidsfråga. Därmed hjälper inte ens den högsta IP-klassningen, IP67, mer än kortvarigt. Insikten om detta har börjat sjunka in hos branschen ganska nyligen.
Att döma av eftersnacket var många mycket nöjda med den information som presenterades under seminariet. Trots att flera av talarna representerade konkurrerande företag blev det ingen nämnvärd debatt om de olika alternativens för- eller nackdelar. Alla verkade känna till att silikon ger ett mycket bra skydd, men att det kostar något mer än t.ex. akrylatlacker.
Den enda gången det hettade till en smula var när Tuomas Ollilainen menade att tvätt av kretskorten inte var nödvändigt innan man lackerar med silikonlack. Detta höll övriga representanter av skyddsmaterial med om, men professor Rajan Ambat inflikade att deras forskning visar att inget material ger ett 100 % skydd om man inte tvättar bort flussrester. Att tvätta eller inte tvätta är dock en ganska omtvistad fråga. DTU tvättar enbart med isopropanol, men många industriella tvättar innefattar även tvättmedel, och då finns risken att rester av tvättmedel finns kvar på korten, vilket alltså kan introducera ett nytt problem när man ville bli av med ett annat. Samtidigt kan man konstatera att DTU har en mycket hög nivå av metodik i sin forskning, och det är möjligt att man på den nivån kan hitta skillnader mellan tvättade och otvättade kort.
